bloggnyllet

Ibland undrar man vad man ska göra med ett "problem" som stör hela tiden eller

att man vet att det "problemet" gör, så att man inte kan sova och att man äter mindre

än vanligt bara för att "problemet är så pass känsligt som det är. Jag har försökt se det positiva

länge nu och har försökt bättra mig i personligheten, för att personen i fråga ska

försöka ändra sin attityd mot mig och kanske tänka att en själv måste göra det för sitt

och någon annans bästa.

 

Tyvärr har det blivit så pass känsligt att det har blivit ett "utbrott" och en stängd dörr

stenhårt medan man håller i sitt barn och där känner jag att det är sjukt synd om den

lilla söta individen som inte förstår varför föräldrarna bråkar eller kan uttrycka sig om

händelsen.

 

Tycker det känns jobbigt att sitt barn ska bli utsatt för något sådant speciellt

när man själv är uppväxt med föräldrar som sällan kom överens eller reder ut situationerna

som uppstår, för det är ju det man ska göra istället för att skrika och be den ena att dra, osv.

 

Inget blir ju löst när sådant sker för det skapar bara mer irritation eller ännu mer tankar

på hur man ska gå tillväga, för det är jobbigt för alla parter samt sina nära och kära

som får lyssna på allt.

 

Det som kan lösa ett problem är om man sätter sig lugnt och pratar i lugn ton

samt visar lite sårbarhet, men det är min svaghet för jag är ju van vid att behöva vara stark

i och med alla händelser fast jag vet ju att man behöver "ibland" få gråta ut sina tårar och

tyvärr gör ju jag det oftast i min ensamhet, men jag borde kanske visa det för personen som

behöver se hur dåligt jag mår av situationen som är nu.