bloggnyllet

Jag måste försöka tänka framåt och inte bakåt

som jag gör hela tiden. Jag tänker varje dag på varför inte jag och Malin ska kunna vara

tillsammans som förr och varför vi inte kan få det att funka mellan oss, när vi ändå har känslor för

varandra. Jag försöker att förstå vad som har gått snett, så vi började små bråka hela tiden och
varför vi ger upp så här lätt när det är vid de där tillfällena man ska hitta tillbaka och få det att
funka. Jag blir så himla ledsen över det och jag vill bara ha tiden då man mådde bra med henne
igen och det gör jag inte av att bara vara hennes vän, tyvärr.

Jag har försökt att bara vara hennes vän i 2 månader ungefär och 2 personer

som har varit tillsammans i 16 månader som försöker vara vänner brukar ju inte funka bra.

Det funkade bra i början och sedan blev det mycket bättre mellan oss och man hade på känn

att det kunde löpa på och vara sådär bra under en lång tid, så man kunde bli tillsammans igen.

Tyvärr blev det inte så, eftersom vi hade små bråk då också, men vi klarade av dem hela tiden

som ett "par " gör. Dock tänkte ju inte Malin på det och då hade hon småbråken som anledning

till att det inte ska funka mellan oss. Efter det har vi bråkat mer än någonsin och nu förstår jag

varför hon har bråken som anledning för att nu har vi inte klarat av dem på samma sätt som

i början av våran "vänskap". Dock har jag inte förstått varför vi inte försökte när det gick bra.

Hon säger att jag är den rätta och sitt livs kärlek, men då har jag en fråga,

varför ge upp sitt livskärlek när den personen är den rätta för en?

Förlåt att jag skriver det här Malin, men jag mår så himla skit just nu och det vet du.

Jag måste få ur mig allt och det här fick bli min terapi eftersom jag inte vill belasta det här till en

enskild person alltså en vän. Jag vill bara få skriva ur mig allt eller slå sönder knogarna på något.

Jag är arg, ledsen, besviken på oss och rädd. Jag vill inte vara ensam under denna tid på året.