bloggnyllet

Den här dagen har verkligen speglat Ohlssons tillvaro i livet att det börjar

bli bra och det känns bra, för att sedan vända till dysterheten återigen som om

det inte har varit nog efter allt som ändå har varit.

Det som hände nu var att mitt ledband knäcktes 2 gånger när jag spelade fotboll

och andra gången var mest äcklig då jag bara föll ihop när det knaka till. Därför

kan jag inte stödja mig på vänsterben knappt. Jag försöker ändå gå, dum som

jag är. Tyvärr har jag det inom mig att aldrig ge upp och att vilja trotsa allt

ont som händer.

Det blir tid hos vårdcentralen imorgon skulle jag tro och sedan får man

se om sjukhuset kallar på en, men smärtan som är nu och mitt kraftiga

haltande tyder på en långvarig skada skulle jag tro.

Framtiden får förutse om min magkänsla har fel eller rätt. Jag får helt

enkelt böna och be för att det inte är allvarligt som jag tror att det är.

I övrigt hade jag en glädjestund innan fotbollen när jag var med barnen

i Mjölby och därför hoppas jag än mer att skadad är lindrig !